Ytterligare en ledig måndag tillbringas ute i skogen :)
Efter förra långvandring valde jag denna måndag en led på 22 km, Sandsjöbackaleden, som går från Sisjön till Särö. Även denna gång var det lite som gick galet, men vad vore väl en vandring med Jenna om inte något krånglar? Och förhoppningsvis kanske någon läser detta innan de går leden och slipper göra om mina misstag, och hjälper jag då en vandrare är det helt klart värt det ;)
Jag började dagen lite lagom tidigt, gick upp vid sju, åt frukost och packade ihop mat och vatten och gav mig av runt åtta hemifrån. Efter tre bussbyten kom jag fram till Askims Svartemosse kvart över nio på morgonen. När man hoppar av bussen går man bara under en bro på en gångväg och ganska snart ser man ledens start.
Lite information om naturreservatet fanns på tavlan vid ledens start. Leden var uppmärkt med skyltar och orangea romer på stolpar.
Början av leden går på fina grusvägar intill Sisjön. Men när jag kom fram till en Y-korsning fick denna skylt mig att gå rakt fram på leden.
När jag gått en stund kom jag till en blå uppmärkt led, utan orangea markeringar någon stans, och när jag sedan kom ut i ett villaområde visste jag att jag var fel. Jag hade en liten karta med mig som jag skrivit ut från nätet och såg på den att jag efter att ha rundat halva Sisjön skulle mot en sjö som heter Oxsjön. Tänkte att jag inte gått hela halvan runt Sisjön så jag vände. Och när jag kom tillbaka till ovannämnd skylt fanns det ju anvisningar även på baksidan.
Så här svängde jag av åt höger (när jag kom till Y-korsningen tidigare skulle jag alltså svängt av till vänster). När jag sedan kom till slutet på Sisjön såg jag vindskyddet som fanns utmarkerat på kartan och visste att jag var rätt, och när jag rundat udden med vindskyddet kom skyltar till leden igen.
Längs med leden fanns massor med gula skyltar som varnade om militärt område i skogen, så jag höll mig på leden och vågade inte vika upp mot skogen ens för toalettbesök ;)
Runt klockan 10:50 kom jag fram till Oxsjön. Enligt kartan skulle där finnas en rastplats precis vid början av sjön där jag tänkt äta en andra frukost, men den var upptagen av pratglada pensionärer, och eftersom jag ville gå lite i tystnad valde jag att leta upp en tystare plats att äta på ;) Efter att ha gått 5 minuter kom jag till en liten sten vid vattnet som var perfekt för mig att slå mig ned på.
Många hundägare som gick runt sjön passerade mig där jag satt. Eftersom jag idag inte kände att jag hade någon brådska satt jag en lång stund och njöt av min frukost och lyssnade på fåglarna.
Mätt i magen fortsatte jag min vandring och när jag vikt av från Oxsjön in mot skogen kom lite varierande terräng. Det var breda stigar som avlöstes av mindre stigar, backar, sten och bryggor.
Varierande terräng är helt klart roligast att gå, speciellt om man går själv och har tid att studera omgivningarna.
I en kraftigt lutande nedförsbacke fick man nästan klättra över stenar som låg intill en bäck som porlade livligt, över bäcken fanns en liten gångbro och när man gått över den kunde man läsa på en informationstavla att bäcken kom från Fisjön en bit bort och användes till att driva vattenkvarnar. Och denna bäck hade haft hela 3 kvarnar i bruk, den äldsta som man vet om från 1680-talet.
När jag passerade bäcken var klockan runt tolv, vinden var kall och solen orkade inte riktigt bryta fram mellan molnen. Jag mötte en grupp fågelskådare, men förutom det var leden folktom.
Märkningen på leden var bra, och någon enstaka gång när jag var lite osäker tog det inte lång stund innan man hittade en orange markering. Flera andra motionsspår gick i anslutning till leden.
Vid ett tillfälle skrämde, vad jag tror var, ett ormvråk livet ur mig. Jag rundade ett berg och pecis när jag kom runt kanten flaxade en stor jäkla fågel upp från en sten med en orm fångad i näbben, säkert bara 2 meter ifrån mig. Jag störde nog honom mitt i lunchen ;)
Efter en stund öppnade skogen upp sig och jag möttes av hästhagar och öppna fält. Jag passerade en hästgård och vid en del av leden går man rakt igenom en hästhage.
Runt halv två kom jag ut till en parkering med en informationstavla, där jag kunde utläsa att jag gått mer än halva leden.
Solen kom fram och värmde mitt ansikte, och magen började kurra. Jag slängde i mig lite nötter, drack vatten och tog av mig jackan. Jag tänkte vänta med att äta tills jag kom till någon fin plats vid en sjö, antingen Mellsjö eller One mosse. Sagt och gjort, jag vandrade vidare.
Mellsjö visade sig inte ha någon fin plats att rasta på då det låg mycket vass och sumpmark runt sjön, så jag valde att gå vidare till One mosse där det skulle finnas ett vindskydd. Närmare tre kom jag dit, till ett välskött och fint vindskydd, och då var jag rejält hungrig.
Även detta stopp tog jag tid på mig att äta och njuta av omgivningen. Jag hade räknat ut att efter det här stoppet kunde det inte ta mer än 1,5 timme till slutet på leden.
Terrängen efter One mosse var stenig och backig, varvat med lera och bryggor. Man gick uppe på berg en stund och sedan in i djup skog, och sedan stenigt och backigt igen.
När det kändes som jag var mitt ute i skogen skymtade jag en öppen yta nedanför skogen, och innan jag visste ordet av var jag ute från leden och i mål. Klockan var då 16:25.
Äntligen färdig och redo att åka hem. Men.... Vänta lite nu, vart befinner jag mig egentligen? Grusparkeringen jag stod på ledde ut på en landsväg, exakt vart jag befann mig visste jag inte, min karta jag hade med mig visade bara till ledens slut, sedan inget mer. Jag tog fram min mobil, kikade på kartan och såg att jag befann mig nära Särö. Okej, kommer jag bara till en större väg borde där finnas en busshållplats. Så jag började gå, svängde höger ut från parkeringen. Jag fortsatte på landsvägen, som var väldigt smal, jag fick nästan gå ned i diket när bilar passerade. Efter en liten stund kom jag till en vägkorsning. 
När jag svängde av åt höger såg jag snart en busshållplats, Ekenäs, tjohooo, jag var räddad, trodde jag.... Inte många bussar går från Ekenäs hållplats, och de flesta turer skulle förbeställas. Så jag ringde numret i busskuren för att beställa en tur, men det visade sig att jag skulle betala för en taxiresa, jag som inte ens hade min plånbok med mig. Jag frågade om det fanns någon annan anslutning i närheten, till buss, men det kunde de såklart inte svara på. FAN! Jag såg en motorväg från där jag satt, och Släp kyrka. Hmmm... Ska jag fortsätta gå och hoppas på det bästa? Ut på stora vägen skulle jag nog inte våga gå. Efter en liten stunds funderande ringde jag återigen min goda vän Fia, och det visade sig att hennes mamma skulle åka till henne om en stund och lyckligtvis bor hon i Särö. Efter en liten stunds letande hittade hon mig längs vägen och jag fick åka med hem till Fia i Lindome (jag fick också utpekat att vid stora vägen en bit bort hade det funnits en hållplats där Blå express skulle gått). Senare, efter att ha serverats en iskall cider och suttit på deras nybyggda altan körde Martin hem mig. Än en gång har dessa änglar räddat mig från mina galna upptåg och jag är dem evigt tacksam <3
Väl hemma igen insåg jag att jag börjar bli lite bättre på att läsa kartor, jag hittar bara jag vågar lita på mitt omdömme. Men nästa gång ska jag se hur i helskotta jag tar mig hem från leden jag går, inte bara ta för givet att det alltid finns bussar i anslutning. Man blir lite klokare varje gång, och är det något jag gör så är det att lära av mina misstag ;)