Efter att ha läst om Vättlefjällsleden i "Göteborgs friluftsliv" bestämde jag att jag bara måste prova att gå denna. Leden är 25 km lång och medelsvår, men eftersom det finns tillgång till vindskydd på vägen, tänkte jag att det kunde vara mysigt att prova ett av dessa och övernatta. Dock är jag lite för rädd för att testa på det själv, så jag fick med mig en kompis :)
Jag gick till Akademibokhandeln och köpte "Vättlefjäll vandringskarta" så vi säkert skulle hitta på leden.
Vi tog spårvagn ut till Angered, och sedan buss 75 därifrån till Kryddnejlikegatan. Från hållplatsen tog det några minuter innan vi kom upp till Vättlestugan. Solen sken och vi var på strålande humör, trots ganska tung packning.
Vi hade inga problem att hitta i början av leden, vi gick längs med strand och på bryggor, och det var väl utmärkt. Efter att ha gått några timmar i varierande miljö, kom vi ut på en väg där vi inte riktigt fick ihop märkningen. Det började skyltas om Bohusleden som vi inte alls skulle följa. Vi tog beslutet att stanna till och fika på en närliggande plätt och kolla igenom kartan. Vi gissade oss till att vi befann oss i Jennylund, och fick det bekräftat av en trevlig ryttare som red förbi. Vi åt upp och fortsatte vår vandring. Dock uteblev märkningen och vi förlitade oss helt på kartan. Efter ett litet misstag där vi följde fel väg, kom vi dock på rätt spår igen. Vi följde en lång grusväg, bitvis kantad av små hus och stugor. Enligt kartan var vi på rätt spår men utan markeringar blev vi såklart lite osäkra. Efter vad som kändes som en evighet kom vi till slutet av vägen, och där fanns lyckligtvis en informationstavla om leden, HURRA!
Här kom vi in i skogen igen, och märkningen var återigen i sin ordning. Terrängen var relativt lätt och det låg bryggor ute på de mest våta platserna, men på något ställe hamnade vi ändå med fötterna i dyn, tur att vi båda hade ordentliga kängor.
Sen eftermiddag kom vi äntligen fram till vårt vindskydd vid Gäddevattnet, som tack och lov var ledigt. Förutom två små, små getingbon som hängde i taket. Det var tyst i dem så vi antog att getingarna hade övergivit dem.
Vi startade med en gång att göra iordning mat på stormköket, och tände en mysig brasa i eldstaden som fanns där. Gott om ved fanns det också. Vi åt och njöt av sjöutsikten, och diskade vid vatenbrynet.
Efter att vi gjort iordning våra sovplatser och packat in allt under tak satte vi oss vid stranden och såg solen gå ner över topparna på träden. Fåglarna sjöng för fulla halsar, och vi lyssnade efter läten vi kände igen. Trötta efter dagens vandring i solen kröp vi ner i sovsäckarna runt halv elva. Jag försökte somna till skogens ljud, men det var lite svårt när man inte är van att sova ute. Inte det att jag var rädd, snarare ovan.
Som jag tidigare nämnde så fanns det getingbon i vindskyddet, det fick vi en påminnelse om vid 03:45 på morgonen. Jag hade slumrat till lite och vaknade till ett jäkla surrande! Måste vara en STOR geting tänkte jag. Jag tände min pannlampa, eftersom det fortfarande var ganska mörkt, och lös upp i taket. Det var ingen stor geting, DET VAR MÅNGA GETINGAR! Jag låg stilla och funderade på vad jag skulle göra, de stör oss säkert inte där nere i sovsäckarna. Fel. Min kompis vaknar av att en geting landar i hennes sovsäck, och flyger upp. Det tog ca 3 sekunder så stod vi på utsidan av vindskyddet med varsin sovsäck och liggunderlag i händerna. Vad skulle vi göra? Vi smög in, för då hör säkert inte getingarna oss (?!?!), och hämtade resten av våra grejer och lade de på bänkarna utanför. Själva gick vi ner till stranden och lade oss på berget, här kan vi sova färdigt tänkte vi. Dock började solen gå upp, och fåglarna vaknade till liv och började sjunga sin morgonsång till oss. Vi gav upp efter en stund och började laga frukost. Trots det bryska uppvaknandet måste jag ändå medge att det är något magiskt med tidiga morgnar ute i naturen. Vi åt och packade ihop vårt, städade upp platsen efter oss och började vår vandring hemåt.
Efter Gäddevattnet blev terrängen lite svårare än vi var vana vid, väldigt brant upp på många ställen och svårt att ta sig fram. Men efter knappt två timmar lättade det och vi kom till Surtesjön. Vi stannade för lite fikapaus och njöt av lugnet där. Sista biten gick på motionsspår och gick snabbt att ta sig fram på och innan vi visste ordet av var vi framme där slingan går ihop igen ut till Vättlestugan.
Eftersom vi fick en sådan tidig start var vi hemma redan på förmiddagen, men det var skönt då det inte blev någon vidare nattsömn.
Jag kan tänka mig att gå leden igen, men då kommer jag beta av den på en dag istället. Man kan nog gå den på 9-10 timmar skulle jag tro :)